onsdag 30 juli 2014

Utställning

Lördagen den 26 juli var jag på Boråskattens utställning i Ulricehamn med mina älskade katter Wes, Weezy och Diva. Det var första utställningen för i år med mina egna katter Träffade underbara Saija Vasenius som fotade katter på utställningen, helt fantastiskt jobb hon gjorde!!!
Alla mina guldklimpar uppförde sig exemplarisk och fick superfina bedömningar, jag är så stolt över de!
Här några bilder som Saija tagit på min norska import (N)Rakkerfantens Gilbert aka Weezy.  
Tusen TACK Saija för fina bilder på mina katter!





lördag 19 juli 2014

Egen sida

S*Brembo Carma Camelia

Lilla Camelia har fått en egen sida. Här en länk till sidan Pirot Cattery. Camelia har oxå fått en ny kompis att busa med en liten brunmaskad siames-tös vid namn Jacky.

fredag 18 juli 2014

Veterinärbesök

S*Brembo Chill Out, lila hane

Då har jag varit hos veterinären med lilla Bebo, han får besök på tisdag och om allt stämmer så flyttar han till sitt nya hem. Måste ju bara få en check på lillkillen hos veterinären så att allt är ok och allt var kalasbra :-)

fredag 4 juli 2014

Camelia rapporterar

Sötnöten S*Brembo Carma Camelia har flyttat och jag har fått de mest underbara rapporterna från henne. Stort TACK Maud Dickson som är nya matte!!! Måste bara dela med mig av några delar av Camelias rapporter :-)

Bilderna tagna av M. Dickson
Rapport efter hemkomst


Nu har vi precis landat
Camelia hälsar att resan var lite lång. ”Jag behöver inte vara i denna lådan längre nu.” Hemma på kontoret, så öppnade jag, så klart. ”Eh”, sa Camelia, ”kanske jag ändå ska stanna lite till i lådan, känner inte alls igen mig. Konstiga lukter och ljud”.

Men sedan, när jag lyfter på lådan, så skuttade hon ur och gick fram till mig. Jag lyfte upp henne lite och klappade och talade snällt och larvigt J Och satte henne i kisselådan. ”Nej, tack” sa Camelia, ”men jag kan sitta lite till i knät, om du vill”. Hon tänkte ”Om jag spinner lite, så kanske det blir bra”. Vilket charmtroll, nya matte föll direkt. Tålamod att sitta i knät mer en 1,5 minut hade hon dock inte. Det tycker jag är bra. Hon går runt nu och undersöker hela kontoret. Här är lite överbelamrat, så det finns väldigt mycket att undersöka. Tror hon hittat sin mat. Försiktigt gick hon fram till gallergrinden, men ångrade sig. De andra katterna sa stygga saker till henne. ”Och vad är det där för en smal vrålapa”, tyckte Camelia. ”Hon varken ser ut eller låter som en katt!”

Vi kramas och pussas lite till och spinner några försiktiga knarr. Svansen är försiktigt glad hela tiden. Jag tycker hon uppför sig jättebra. Och det är nog min första lila katt, om jag minns rätt. Flyttade mat och vatten, hon ska inte behöva äta så nära de där typerna.


Dag 1

God morgon. Idag serverade min nya matte lite mjukmat. Det kunde jag tänka mig att äta av. Och så tog hon in en av spindelaporna. Den lilla. Lika ful den och så sjunger den en del. Störtlöjligt! Som om jag skulle bli rädd för sådant. Jag fortsätter med mitt och testar leksakerna. Och så drack jag lite vatten och nosade på hårdisarna. Jag talar lite med matte och när hon lyfter upp mig, så spinner jag. Tror hon gillar det. Spindelapan, tror hon heter, Jackie, gillade resterna av min mjukmat. Jag funderade på att hoppa ner på henne från mattes knä. Men det hade varit elakt. Matte säger att jag rör mig som kattungen i ”Simon Cat”, men jag vet inte vad hon menar med det. Vi höres

Camelia

******************
Siestan slut. Matte tog in en som ser ut som de ska. Isadora. Men hon låtsas som jag inte finns. Den leken kan väl jag med leka, så det så. Hon ligger och trycker under en möbel. Så fick vrålapan komma in och mamma höll fram min bak. Den blåste hon på för allt vad hon var värd. Vad är det för beteende? Så mamman slängde ut henne igen.

Mamma har lovat att jag snart ska få pröva på en lite större yta. Under kontrollerade förhållanden. Börjar bli långtråkigt här inne.
Kram
Camelia
 
*******************

Hej gammelmatte.
Nu har nya matte öppnat upp ett par gånger till en större del av huset. Och vet du vad? Dom snor min mat! Jag morrade lite, men det struntar dom i. Så det är ju tur att jag har mer med mig. Ibiza och jag nosade lite på nosen på varandra, men sedan ville hon nosa på min svans och då sa jag att det kunde hon vänta lite med. Hon går runt och undersöker hela kontoret och stirrar på mig med stora ögon. Jag håller mig vid mattes fötter. Oj, här kommer en till. En stor sak med samma färg som jag på öronen. Det är nog någon slags mamma. Hon fegade upp på bordet och sedan så gick hon igen. Jag tror de är rädda för mig J Jag spinner och visar glad svans, när matte böjer sig ner. Matte talar snällt med Ibiza med. Får hon det?
Jag får inte gå upp på skrivbordet och tangentbordet. Då säger matte ”nej” och lyfter ner mig. Nyss höll hon på att sätta mig i ansiktet på den där lila-aktiga stora saken Men hon insåg sitt misstag i tid. Och föresten var det nog den mindre med lila öron, Isadora. Man kan ju inte se skillnad på folk här. Jag rusar upp ett par gånger till på mattes skrivbord. Och gör snäll svans, men matte lyfter ner mig hela tiden. Tyckte nästan hon var lite sträng sista gången. Undrar vem hon tror bestämmer här egentligen? Jag lekte lite till på golvet och Isadora låtsades som hon bara skulle sniffa in mina lukter på olika saker, som jag har lekt med. Men till slut luktade hon på mig och först struntade jag i henne. Men sedan tyckte jag att jag skulle skrämmas lite. Då backade hon direkt. De är så lätta att skämma här, man behöver bara morra lite och titta på dem. Nu äter Ibiza av mina torrisar igen. Har hon inga egna? Och den stora lila är tillbaka. Ett himla rännande. Vrålapan verkar inte få vara med i sammanhanget. Lika bra det, tycker jag. Och den bruna var nog inte Ibiza, det kan ha varit Cappuccino. Hur ska man kunna hålla reda på alla här?


Natti
Camelia